Längesen nu som jag gjorde ett inlägg här, minst en vecka.
En tanke slog mig i morse, av någon outgrundlig anledning kom jag att tänka på
– Varför är det bara i regnbågssammanhang människor ska krypa fram ur garderoben?
Tänker man efter så är det så många som lever i en liten bubbla av mer eller mindre omedvetet av samhället påtvingade lögner för att vara till lags och inte gå emot en massa fördomar och oskrivna lagar om hur man bör eller ska vara för att passa in.
Det är väl inte ett dugg konstig att människor mår sämre och sämre när man, för att bli accepterad, många gånger måste gå emot sin egen personlighet både vad gäller personlig smak, sätt att tänka, sätt att fungera osv.
Det talas vitt och brett om hur vi ska bejaka individualiteten och att man ska älska sig själv precis som den man är osv osv men hur väl rimmar det med omgivningens krav på att man ska passa in i en hel massa mallar för att inte sticka ut för mycket.
Förvirringen är stor för å ena sidan ska man bejaka den man är å andra sidan blir man mobbad både på skolor och arbetsplatser om man gör det och om den man är inte passar in i det allom rådande lagoma mönstret av rutiga och randiga gråskalor.
Är man blommig och färgglad mitt i vintern passar man inte in och får märkliga blickar och långa ögonkast kryddade med en skvätt avund över den modige som vågar bryta sig ur gråskalemönstret.
Det är modigt av våra regnbågsvänner att ta ett djupt andetag och med beslutsamhet i stegen kliva ur sina inre garderober som byggts av rädsla för det hat och fördomar som både öppet och i det fördolda visas dem. Det är mod att istället bestämma sig för att sluta gömma sig bakom murar och uppdiktade historier för att istället bejaka sig själv, sin personlighet och ta vara på den man är.
Tänk vad världen skulle se annorlunda ut om alla vågade ta det klivet ut ur sina inre garderober och börja bejaka den personlighet dom har inom sig men många gånger så väl döljer för att passa in i det rutiga och randiga mönstret av gråskalor.
Man får lov att vara sig själv, man måste inte passa in för det finns egentligen inget att passa in i, hur mycket man än letar så finns inget givet mönster att passa in i. Det finns egentligen inga mallar, det är en illusion som skapats för att hålla kontroll på folk så dom inte springer runt hur som helst i samhället och skapar oreda.
När man börjar vara sann mot sig själv och slutar stänga inne delar som man tror är oacceptabla för andra och för samhället generellt så kan det hända att man förlorar “vänner” som har svårt att acceptera att man tagit fram sina dolda sidor, det är ok, man får nya vänner som tycker om en för den man är, inte för den man låtsats vara…den mask man visat upp.
Många verkar tro att ett pokerfejs och att vara tuff och aldrig visa
sina mjukare sidor av vänlighet och omtänksamhet är ett tecken på
styrka. Många verkar tro att det är en svaghet att ge och att vara självisk och bara ta är tecken på styrka.
Det är ju tvärtom, det är när man vågar ta fram och visa även
sina inre goda och vänliga kvalitéer som man verkligen visar mod och
inre styrka och att man har en tro på både sig själv och på människorna.
Det är hög tid att vi alla kastar våra rädslor, tar ett djupt beslutsamt andetag, samlar allt vårt mod och all vår tro på oss själv, på människorna och på att vi kan och i hjärtat vill vara vän med världen, öppnar dörren och kliver ut ur våra inre garderober där vi stängt in vår sanna personlighet alltför länge.
Så länge människan inte tror på människan och på människors inneboende godhet så kommer vi aldrig att bli helt fria.
Vi måste komma i håg att i vilket samhälle som helst på jorden så är majoriteten människor vänliga, nyfikna och omtänksamma.
Endast ett fåtal är tyranner, diktatorer, despoter och endast ett fåtal är så mentalt sjuka att dom utgör en fara för andra.
Men, många många människor är rädda och rädsla föder hat och det föder våld.
Vi behöver inte vara rädda, rädsla är en illusion, ett hjärnspöke, vi behöver hitta och ta fram vår egen inre kärna av trygghet för att tappa vilsenheten som skapar rädslor.
Hitta in till sitt eget inre lugn och sin egen inre känsla av trygghet.
Att vara försiktig är klokt, att vara rädd är skadligt.
Kram, Lisa
