Ceciderunt Moenia

3’e Advent:

När det tredje ljuset brinner, Lucia är när

hon bjuder oss på kaffe och bud om julen bär.

Med önskan till alla om en skön och fredlig tredje advent söndag.
….Och idag fyller min första lillasyster år

Kram, Lisa

Idag tar världen tar farväl av Nelson Rolihlahla Mandela. Den 18 juli 1918 föddes han i Mvezo i Östra Kapprovinsen. Den 5 december 2013 dog han i Houghton Estate utanför Johannesburg.

Mandela har funnits under hela min uppväxt och kampen för att frige honom när han fängslades nådde även mig här i lilla, då avlägsna Sverige.
Från början av kampen mot apartheid var Nelson Mandela engagerad i icke våldsamt motstånd mycket genom påverkan av vännen Gandhi och hans idé om ickevåldskamp, ahimsa, när han kämpade mot det brittiska överväldet i Indien.
Mandela blev tillsammans med cirka 150 andra människor arresterad den 5 december 1956. I 27 år satt han fängslad och isolerad. Det är en väldigt lång tid.

Exakt ett år efter Mandela blev fängslad föddes jag, den 5 december 1957.
Apartheid var ett fenomen som jag ställde mig frågande till när jag var gammal nog att inse att det existerade och vad det innebar, en märklig företeelse tyckte jag. Med stor undran följde jag under åren det sydafrikanska folkets kamp för sin frihet undan de vidriga åtskiljande lagar som utgjorde apartheid.
Jag förstod att det var en viktig kamp men jag förstod och förstår fortfarande inte, ideologin bakom lagar som möjliggör åtskillnaderna, för mig har människor alltid varit människor.

Vissa människors beteende har ofta under mitt liv förundrat mig, helst beteenden av förtryck, hat och omåttlig blind girighet har jag ställt mig frågande till. Vad för gott leder det till?

Nu, som vuxen, inser jag att sådant beteende är sprunget ur stora inre rädslor för sin omgivning, för sina känslor, för världen och ur en stor personlig frustration över att inte förstå och ha kunskap om hur man lever med det egna jaget.

Människor med stor rädsla för världen och stor oförståelse för sig själv agerar utåt med förtryck och mobbing. Ju större makt en sådan person har desto längre sträcker sig förtrycket och desto hårdare kan det slå mot fler.

Jag förstår fortfarande inte varför människor gör skillnad på människor utifrån färgen på deras skinn. Jag förstår inte hur något sådant som vårt skinn kunnat få så stor betydelse att det orsakat krig. Jag förstår inte hur någon kan anses mindre värd än en annan. Vad avgör priset på en person?

Vi har alla skinn och det är inget vi kan göra något åt och alla har vi föräldrar… vem våra förfäder och föräldrar förälskade sig i och valde att skapa liv tillsammans med är inget någon kan påverka, man blir den man föds till.

Vi är alla människor och istället för att motarbeta och kriga mot varann över sådant som ras, religion, sexuell tillhörighet/samhörighet, kön, avundsjuka, girighet, land och gränser, jordens resurser m.m allt skit vi kan finna på att bråka om och över bör vi på ett medvetet sätt försöka ta oss samman, bli lite mer sansade och på ett nyktert och vaket seriöst allvar utan egna dolda agendor börja samarbeta över alla gränser för att gemensamt se till vad som verkligen behövs för att allt liv, utan undantag, på jorden ska må så bra som möjligt under så goda livbetingelser som möjligt. Livskvantitet är inte detsamma som livskvalitet.

Så länge människan inte samarbetar i medmänsklig omtänksamhetsanda över alla gränser som vi dragit överallt, så länge människor bara pratar om att samarbeta utan att verkligen kunna lägga sina egna agendor åt sidan till förmån för det stora goda så kommer svält, krig, våld mot andra människor, män, kvinnor, barn och mot djur och natur att vara allområdande.

Vi måste sluta se till våra olikheter för att istället öppna oss och verkligen se våra likheter och se våra lika behov och låta det vara en ledstjärna när vi agerar.
Det gäller i synnerhet de styrande i jordens olika hörn men även
varje enskild människa på jorden har ett eget ansvar för sitt agerande och för sina val oavsett livsförhållanden.

Det finns alltför många enskilda människor som inte förstår det mest elementära i betydelsen av respekt för andras och sitt eget liv.

Det finns alltför många despoter och maktfullkomliga och i sinnet blinda ledare som inte förstår och respekterar sina medmänniskor som enskilda liv utan ser dom som statliga och personliga ägodelar att göra vad man vill med.

Vi ska minnas Mandela som en av de ytterst få ledare som såg längre än till den egna vinningen, som såg och insåg nödvändigheten av ickevåld och samförstånd och av omtanke utan baktanke.

Lisa.S

Sitter och tittar med förundran på hemmafruarna i Vancouver och i mitt stilla sinne undrar jag över den värld dom lever i, reflekterar över hur omedvetna dom verkar vara om hur olik deras värld är från miljontals andra människor i världen och hur små och märkliga deras problem ter sig för mig när jag jämför med mina “problem”.

Samtidigt läser jag på text-tv att en miljon människor i Syrien saknar mat, att hjälpsändningar inte når fram och/eller stoppas.

Då slår mig en tanke…

Jag är som hemmafruarna i Vancouver, nja inte riktigt men…
Jag har råd att unna mig lyx. Lyx är relativt.
Min lyx är lyxen att kunna välja. T.ex lyxen att välja bort att handla varor och mat som framställs genom bl.a grymhet mot djur.
Jag har möjlighet att göra val när det gäller min konsumtion som påverkar mina medmänniskor och livet på jorden på ett positivt sätt. Det är lyx för mig.

Jag inser att jag när räkningarna är betalda (har sällan mer än 1000-1500 kronor kvar i månaden till mat, kläder, tvättmedel, schampo, telefonen, internet och allt annat man kan tänkas behöva) lever väldigt rikt och i en helt annan värld än miljontals andra människor och hur små och märkliga mina problem måste te sig för alla de som inte kan unna sig lyxen att välja bort mat etc som inte passar in i ens övertygelse.

Är jag lyckligt lottad, ja jag tycker att jag är det.
Jag är lyckligt lottad att jag kan och har råd att välja och jag är enormt lyckligt att jag haft möjlighet (intelligens?) att göra mina val utifrån andra kriterier än ägande och monetär rikedom, jag hade kunnat leva som de stackars fruarna i Vancouver.

~För att förstå sin egen värld är det nog viktigt att man då och då sätter jordens världar i perspektiv till varandra. ~ LiSkA.

Av:Lisa

The following short Upworthiest film shows one of the reasons why you won’t find me in any (anti)social networks.

I prefere the real stuff with no chanse to delete if I fuck up.
A real hug and a real person to person conversation with a voice and a moving expressful face infront of me.
And if I do or say something wrong or hurt someone I have to look the person in the eyes and apologize in real life. That is truely a good thing!

Left facebook oct 5th-13 after exacly 3 years.
I had 153 friends on my list, of those I had met 107 in person, the rest were mostly friends/contacts for networking.

Watch the following short thought awakener. From The Upworthiest.

Click the picture to get to the link. Link opens up in a new window.

Be well
Lisa

Längesen nu som jag gjorde ett inlägg här, minst en vecka.

En tanke slog mig i morse, av någon outgrundlig anledning kom jag att tänka på
– Varför är det bara i regnbågssammanhang människor ska krypa fram ur garderoben?

Tänker man efter så är det så många som lever i en liten bubbla av mer eller mindre omedvetet av samhället påtvingade lögner för att vara till lags och inte gå emot en massa fördomar och oskrivna lagar om hur man bör eller ska vara för att passa in.

Det är väl inte ett dugg konstig att människor mår sämre och sämre när man, för att bli accepterad, många gånger måste gå emot sin egen personlighet både vad gäller personlig smak, sätt att tänka, sätt att fungera osv.

Det talas vitt och brett om hur vi ska bejaka individualiteten och att man ska älska sig själv precis som den man är osv osv men hur väl rimmar det med omgivningens krav på att man ska passa in i en hel massa mallar för att inte sticka ut för mycket.

Förvirringen är stor för å ena sidan ska man bejaka den man är å andra sidan blir man mobbad både på skolor och arbetsplatser om man gör det och om den man är inte passar in i det allom rådande lagoma mönstret av rutiga och randiga gråskalor.

Är man blommig och färgglad mitt i vintern passar man inte in och får märkliga blickar och långa ögonkast kryddade med en skvätt avund över den modige som vågar bryta sig ur gråskalemönstret.

Det är modigt av våra regnbågsvänner att ta ett djupt andetag och med beslutsamhet i stegen kliva ur sina inre garderober som byggts av rädsla för det hat och fördomar som både öppet och i det fördolda visas dem. Det är mod att istället bestämma sig för att sluta gömma sig bakom murar och uppdiktade historier för att istället bejaka sig själv, sin personlighet och ta vara på den man är.

Tänk vad världen skulle se annorlunda ut om alla vågade ta det klivet ut ur sina inre garderober och börja bejaka den personlighet dom har inom sig men många gånger så väl döljer för att passa in i det rutiga och randiga mönstret av gråskalor.

Man får lov att vara sig själv, man måste inte passa in för det finns egentligen inget att passa in i, hur mycket man än letar så finns inget givet mönster att passa in i. Det finns egentligen inga mallar, det är en illusion som skapats för att hålla kontroll på folk så dom inte springer runt hur som helst i samhället och skapar oreda.

När man börjar vara sann mot sig själv och slutar stänga inne delar som man tror är oacceptabla för andra och för samhället generellt så kan det hända att man förlorar “vänner” som har svårt att acceptera att man tagit fram sina dolda sidor, det är ok, man får nya vänner som tycker om en för den man är, inte för den man låtsats vara…den mask man visat upp.

Många verkar tro att ett pokerfejs och att vara tuff och aldrig visa
sina mjukare sidor av vänlighet och omtänksamhet är ett tecken på
styrka. Många verkar tro att det är en svaghet att ge och att vara självisk och bara ta är tecken på styrka.
Det är ju tvärtom, det är när man vågar ta fram och visa även
sina inre goda och vänliga kvalitéer som man verkligen visar mod och
inre styrka och att man har en tro på både sig själv och på människorna.

Det är hög tid att vi alla kastar våra rädslor, tar ett djupt beslutsamt andetag, samlar allt vårt mod och all vår tro på oss själv, på människorna och på att vi kan och i hjärtat vill vara vän med världen, öppnar dörren och kliver ut ur våra inre garderober där vi stängt in vår sanna personlighet alltför länge.

Så länge människan inte tror på människan och på människors inneboende godhet så kommer vi aldrig att bli helt fria.
Vi måste komma i håg att i vilket samhälle som helst på jorden så är majoriteten människor vänliga, nyfikna och omtänksamma.
Endast ett fåtal är tyranner, diktatorer, despoter och endast ett fåtal är så mentalt sjuka att dom utgör en fara för andra.
Men, många många människor är rädda och rädsla föder hat och det föder våld.

Vi behöver inte vara rädda, rädsla är en illusion, ett hjärnspöke, vi behöver hitta och ta fram vår egen inre kärna av trygghet för att tappa vilsenheten som skapar rädslor.

Hitta in till sitt eget inre lugn och sin egen inre känsla av trygghet.

Att vara försiktig är klokt, att vara rädd är skadligt.

Kram, Lisa

Googlar man på Lisa Skånell får man, bland mycket annat, fram ett inlägg jag gjorde den 16/1-13 i gruppen “VI som INTE vill ha FREDRIK REINFELDT som STADSMINISTER” på facebook om Maud Olofssons underbara idé för att få fram de borgerliga små partierna i regeringsställning, hennes alliansidé.

Mitt inlägg är så bra, tycker jag själv, och jag fick så mycket positiv respons på det att det känns som en god idé, nu när alla debatter med valspäck börja hagla över oss, att länka till det här.

Önskar att jag kunde vara helt opolitisk men så länge människor, djur och natur får sitta i kläm till förmån för det skrupelfria kapitalets vinster så kommer jag nog aldrig att bli helt opolitisk. Undertecknad kvinna står fortfarande med båda fötterna fast förankrade i den frodiga rättvise och människokärleksmylla som utgör grogrunden i mitt röda hjärta, ett hjärta som inte har en droppe blått i sig.

Klicka på bilden för att komma till inlägget. Öppnas i ny flik.

Ps. Det är en öppen grupp och man kan se inlägg utan att vara med i facebook.
Är själv, sedan 4’e oktober 2013, en från (o)sociala medier fri människa och själ.

Av: Lisa Skånell

Det sägs att ögonen är själens spegel.

Eller är det en myt?

//Lisa

“Att våga förändra när man upptäcker att man hamnat mitt i något som
inte gagnar en på bästa sätt fysiskt såväl som mentalt är som att upptäcka att man sitter på fel tåg och väljer
att hoppa av vid nästa station.” // Lisa.S

“Daring to change when you discover yourself in the midst of something that does not benefit you at the best both physically and mentally is like discovering that you are sitting on the wrong train and choose to jump off at the next station.” / / Lisa.S