Idag tar världen tar farväl av Nelson Rolihlahla Mandela. Den 18 juli 1918 föddes han i Mvezo i Östra Kapprovinsen. Den 5 december 2013 dog han i Houghton Estate utanför Johannesburg.
Mandela har funnits under hela min uppväxt och kampen för att frige honom när han fängslades nådde även mig här i lilla, då avlägsna Sverige.
Från början av kampen mot apartheid var Nelson Mandela engagerad i icke våldsamt motstånd mycket genom påverkan av vännen Gandhi och hans idé om ickevåldskamp, ahimsa, när han kämpade mot det brittiska överväldet i Indien.
Mandela blev tillsammans med cirka 150 andra människor arresterad den 5 december 1956. I 27 år satt han fängslad och isolerad. Det är en väldigt lång tid.
Exakt ett år efter Mandela blev fängslad föddes jag, den 5 december 1957.
Apartheid var ett fenomen som jag ställde mig frågande till när jag var gammal nog att inse att det existerade och vad det innebar, en märklig företeelse tyckte jag. Med stor undran följde jag under åren det sydafrikanska folkets kamp för sin frihet undan de vidriga åtskiljande lagar som utgjorde apartheid.
Jag förstod att det var en viktig kamp men jag förstod och förstår fortfarande inte, ideologin bakom lagar som möjliggör åtskillnaderna, för mig har människor alltid varit människor.
Vissa människors beteende har ofta under mitt liv förundrat mig, helst beteenden av förtryck, hat och omåttlig blind girighet har jag ställt mig frågande till. Vad för gott leder det till?
Nu, som vuxen, inser jag att sådant beteende är sprunget ur stora inre rädslor för sin omgivning, för sina känslor, för världen och ur en stor personlig frustration över att inte förstå och ha kunskap om hur man lever med det egna jaget.
Människor med stor rädsla för världen och stor oförståelse för sig själv agerar utåt med förtryck och mobbing. Ju större makt en sådan person har desto längre sträcker sig förtrycket och desto hårdare kan det slå mot fler.
Jag förstår fortfarande inte varför människor gör skillnad på människor utifrån färgen på deras skinn. Jag förstår inte hur något sådant som vårt skinn kunnat få så stor betydelse att det orsakat krig. Jag förstår inte hur någon kan anses mindre värd än en annan. Vad avgör priset på en person?
Vi har alla skinn och det är inget vi kan göra något åt och alla har vi föräldrar… vem våra förfäder och föräldrar förälskade sig i och valde att skapa liv tillsammans med är inget någon kan påverka, man blir den man föds till.
Vi är alla människor och istället för att motarbeta och kriga mot varann över sådant som ras, religion, sexuell tillhörighet/samhörighet, kön, avundsjuka, girighet, land och gränser, jordens resurser m.m allt skit vi kan finna på att bråka om och över bör vi på ett medvetet sätt försöka ta oss samman, bli lite mer sansade och på ett nyktert och vaket seriöst allvar utan egna dolda agendor börja samarbeta över alla gränser för att gemensamt se till vad som verkligen behövs för att allt liv, utan undantag, på jorden ska må så bra som möjligt under så goda livbetingelser som möjligt. Livskvantitet är inte detsamma som livskvalitet.
Så länge människan inte samarbetar i medmänsklig omtänksamhetsanda över alla gränser som vi dragit överallt, så länge människor bara pratar om att samarbeta utan att verkligen kunna lägga sina egna agendor åt sidan till förmån för det stora goda så kommer svält, krig, våld mot andra människor, män, kvinnor, barn och mot djur och natur att vara allområdande.
Vi måste sluta se till våra olikheter för att istället öppna oss och verkligen se våra likheter och se våra lika behov och låta det vara en ledstjärna när vi agerar.
Det gäller i synnerhet de styrande i jordens olika hörn men även
varje enskild människa på jorden har ett eget ansvar för sitt agerande och för sina val oavsett livsförhållanden.
Det finns alltför många enskilda människor som inte förstår det mest elementära i betydelsen av respekt för andras och sitt eget liv.
Det finns alltför många despoter och maktfullkomliga och i sinnet blinda ledare som inte förstår och respekterar sina medmänniskor som enskilda liv utan ser dom som statliga och personliga ägodelar att göra vad man vill med.
Vi ska minnas Mandela som en av de ytterst få ledare som såg längre än till den egna vinningen, som såg och insåg nödvändigheten av ickevåld och samförstånd och av omtanke utan baktanke.
Lisa.S
