Ceciderunt Moenia

Känns som evigheter sen jag skrev senast. Saknar mina Ceciderunt Moenia, Mina Fallna Väggar.
Har haft väldigt lite tid att sitta vid datorn sedan jag började jobba.
Apropå att jobba. Det är en upplevelse i sig för en person som trivs bäst i lugn stillhet att varje dag, nästan, konfronteras med arbetskollegor och vårdtagare. Det kostar enorma mängder mental energi när hjärnan aldrig riktigt får den avslappning och den tid till kontemplation och reflexion som man så väl behöver. Och helst i dessa tider som vi lever i nu.

Dessa tider då det mentala trycket på människors sinnen som allt våld i världen, även potentiellt våld mot en själv t.o.m i ens hemmiljö nu för tiden, pandemi, våldet mot vår vilda natur och djur, den okänslighet och respektlöshet för annat/andras liv som mänskor världen över mer och mer verkar anamma är skrämmande.
När ska människan vakna på riktig, när ska makthavarna vakna på riktigt? Som vanligt är det mycket vackert snack och lite verkstad för att komma tillrätta med allt sjukt som sker runt om oss och globalt.

Och så länge “marknaden” får råda så kommer aldrig något ändras. Så länge profit går före allt annat så kommer inget att ändras. Så länge det sitter maktkåta personer på höga hästar så kommer aldrig något att förändras. Så länge diktatorer som beskär människors rätt till självbestämmande, rätt till att välja ledare, rätt till att bestämma över sin egen kropp, rätt till att bestämma över sin egen ekonomi, rätt till att fatta egna beslut som inte körs över, så länge kommer aldrig något att förändras.

Vi, människor som lever under olika regimer och mer eller mindre maktlystna makthavare är de egentliga makthavarna.

Men jag inser att mot vissa makthavare är det svårt att göra sin fria röst och fria vilja hörd. När de som är sitter i bestämmande/beslutande ställning och många gånger är av folket valda sviker och istället börjar agera utifrån sitt eget bästa än utifrån folket och landets bästa.
När dom sitter så högt på sina hästar att allt dom ser är guldkantade moln, när dom tappar kontakten med verkligheten, den verklighet som de som betalar deras löner lever i.
När dom börjar mörda sitt eget folk i sin egen rädsla för att förlora sin guldkantade maktposition, när dom börjar tro på att våld är enda vägen att få folk att lyda, när dom tror att våld är tecken på styrka…då är det svårt, ja ibland även omöjligt att göra sin röst hörd. De flesta är inte beredda att bokstavligen dö för frihet.
Jag är mäkta imponerad av de som lever under sådana förhållanden, de som vågar öppna sin mun och uttrycka de för ledarna så obehagliga sanningar som dom många gånger döljer bakom falska leenden och falska tal.
De modiga betalar oftast ett väldigt högt pris när dom talar sanningar.

Människor vill i grunden gott men så länge vi låter den minoritet av människor som i grunden lider av psykopatiska mentala defekter, de som tror att ondska är lika med styrka, leda hela länder så kommer det att bli svårt att få till globala förändringar som leder till något gott för allt liv på denna mer och mer utarmade planet vi lever på.
Människan bara roffar åt sig och låter resten av livet på planeten, djur, växter etc leva så gott dom kan på resterna som vi kasserar. De arter som inte klarar sig på smulorna vi lämnar efter oss…dör…och dör ut…utrotas.

Var god i tanke och i sinne. Vare sig du jobbar “på golvet” eller sitter i maktställning…godhet och omtänksamhet lönar sig alltid mer i längden än motsatsen.
Att vara snäll och våga visa det är detsamma som att vara stark och modig.

Kom ihåg….Allt liv räknas.
Naturen och djuren är inte beroende av människan men människan är helt beroende av naturen och djuren.
Vi är inte en naturlig del av denna planetens ekosystem längre, vi har blivit ett planetens coronavirus