När jag såg på löpsedlarna häromdan att sjukskrivningarna och därmed kostnaderna för sjukskrivningarna ökar dramatiskt så tänkte jag i mitt stilla sinne att det hade väl vem som helst kunnat räkna ut med bakdelen redan när sittande regering beslutade om att tidsbegränsa sjukdomar 2007.
Det sa jag redan när regeln infördes att det inte skulle leda till något gott att tidsbegränsa sjukdomar.
Ja visst, en och annan lurendrejare har dom fångat upp…på bekostnad av hundratusentals människors hälsa och tillfrisknande.
Man kan undra om dom verkligen, nu med facit i hand, anser att det var väl värt att spara in några miljoner på att fånga de som lurades, om det är värt den nota som nu blir mångdubbelt högre för alla som dom aldrig tilläts friskna till i lugn och ro för att sedan återgå till sina arbeten.
Är det värt kostnaderna, både i pengar och i mänskliga tragedier och lidande, för alla de som inte kunnat gå tillbaka till sina jobb för att dom fick inte fortsätta vara sjukskrivna tills dom blev friska? Är det värt kostnaderna för alla de som förlorade sina jobb p.g.a att dom var långtidssjuka och fick börja leva på socialbidrag istället när tidsgränsen för sjukpeng gick ut?
I decennier har vi haft ett system som fungerade, man fick vara sjuk och tillfriskna i lugn och ro med duktiga läkares hjälp så länge man var sjuk sen gick man tillbaka till jobbet. Ett mänskligt system, ett system som kommer att fungera igen om vi får tillbaka en human sjukpolitik!
Man kan inte sätta en tidsgräns för hur länge en människas sjukdom får vara och sen när tidsgränsen är nådd dra in personens enda försörjningsmöjlighet, sjukkassa, och i och med det tvinga människor som inte är friska, trots tidsgränsen, ut att söka arbete som dom inte kan ta p.g.a att dom är för sjuka för att jobba. Hur kan man göra så utan att tro att att det får kostsamma konsekvenser.
Konsekvenser för alla de människor som aldrig fick en chans att i lugn och ro bli friska, sjukdomar tar den tid det tar och ignorerar helt regeringens tidsbegränsningsbestämmelser.
Konsekvenser för arbetsgivare som sitter fast med fastanställda som kunde blivit friska tidigare och återgått till arbete ifall dom fått den tid som behövs för tillfrisknande.
Konsekvenser för kommuner som fått ta en stor del av kostnaderna för alla sjuka som blivit tvungna att söka socialbidrag, försörjningsstöd, istället för att få sin sjukkassa för att dom anses arbetsföra av försäkringskassan men för sjuka för att arbeta av läkare och arbetsförmedling.
Det är märkligt hur handläggare på försäkringskassan har givits makt att åsidosätta kompetenta läkares bedömningar.
Konsekvenser för familjer, för barnen i familjerna, för de sjuka själv och för samhället som nu har galopperande kostnader för människor som är sönderstressade och deprimerade för att dom sitter fast mellan två “makthavare”, å ena sidan Fk å andra sidan Af, p.g.a regeringens empatilösa, helt oförstående för hur det är att vara sjuk, sjukpolitik.
Att det skulle bli så här kunde väl vem som helst förstå.
Inte kan man tvinga ut sjuka människor att söka arbete utan att dom blir sjukare, och helst inte människor med stressrelaterade sjukdomar.
Hur kan någon ens tro att antalet sjuka skulle sjunka om man tidsbegränsar hur länge man får vara sjuk?!
Man är i regel inte sjuk för att det är roligt, man väljer inte att bli sjuk. Hade det varit så så hade regeringens tidsbegränsning på sjukdomar fungerat och alla hade blivit lyckliga och friska efter max ett år…. men så är det ju inte.
Alla sjukdomar är inte som en förkylning med ett förlopp på ca en vecka.
